Eftersom det var ett späckat schema varje dag hade jag svårt att sätta mig ner och uppdatera er vad som hände under etapperna då det dagliga schemat såg oftast ut på detta sättet.
*Frukost 8.30
*Packa och göra sig klar för avfärd 10.30
*12.00. Framme vid starten.
* 13.30. starten går
*18.00 målgång
*20.00 framme vid hotellet och färdigduschad
Massage och relaxing innan middagen, 21.30
* Läggdags 23.00

För att sammanfatta etapperna så hade jag stolpe ut på första etappen då jag var med där framme men blev påkörd bakifrån så min bakväxel pajade.
Etapp två var jag inte med när det sprack i backen på slutvarvet och hamnade i andra klungan. 
Lyckades nästan ansluta förstaklungan då jag attackerade i en knixig utförskörning men saknade några meter för att gå ikapp och rullade i mål med andraklungan.
Etapp tre, den plattaste etappen (innehöll ändå 1300hm) var den jag hoppades mest på och även lyckades bäst med.
En 8:e plats i klungspurten är jag nöjd med med tanke på förutsättningarna.
Hade såklart siktat på högre placering men sista timmen gick sjukt snabbt och jag saknade lite support från laget då b.la 2 lagkamrater var out of the game efter krascher och sen hade vi Micke och Fredrik som körde för sammandraget och därför inte kunde riskera livet för mig.
Tyvärr så var jag så trött att jag inte ens klarade att hålla rullen på killen framför mig när spurten drogs igång då jag annars satt ganska perfekt. Klipp från sista kilometrarna kan ses här.
http://video.eurosport.se/cykel/tour-of-norway/2013/svensk-spurttalang-atta-i-norge_vid277689/video.shtml

Fjärde etappen var kungaetappen och tyvärr hade jag tagit ut mig fullständigt dagen innan och jag gick totalt in i väggen uppför de där jäkla fem kilometers klättringarna…
Detta resulterade i ett DNF och så var även jag ute ur leken.
Riktigt besviken!
Ännu värre var att jag natten till måndagen vaknade med ett halsont från helvetet.
Ingen bra kombination att ta ut sig fullständigt med växlande kallt/varmt blött/torrt väder och sen flyg och resdag på det.
Så nu sitter man på hemmaplan och försöker kurera sig och blicka framåt.
Helgens Sverigecup är väldigt hotad, men jag hoppas verkligen vara på banan igen till Estland!!

// Christian

Eftersom jag har en flickvän som studerar i Stockholm spenderas en del av mitt resväskeliv i huvudstaden.
Är ju ingen riktig storstadsbo precis… och det blir jag alltid påmind om när jag åker tunnelbanan som jag inte är särskilt förtjust i…
Att cykla i Stockholm är jag heller inte helt förtjust i då allt är så mycket mer omständigt än hemma i Vä.
Men igår var faktiskt ett undantag då jag gav mig ut på en morgontur med cykeln.
Allt var faktiskt perfekt. Sommarvärme så man kunde köra i kort kort.
Solen var framme och vägarna var nästintill bilfria. Sen kan man faktiskt inte förneka att Stockholm är väldigt fint sommartid med allt vatten som omgärdar staden. Dessutom blev det lite go känsla när man var påväg hem från träningen och människorna började vakna till liv och söka sig till parkerna för att ha picknick eller sova ruset av sig?

Gårdagens underbara cykeltur byttes ut mot dagens ”välkommen till verklighetens pass”.
På dagens pass fick man uppleva massa bilister, ännu fler fotgängare och dessutom en labyrint av cykelvägar till både stadsdelar och ghetto som jag inte hittar till eller i.
Men pricken över i:et måste vara när man ser ambulanspersonalen ta hand om en misshandlad man i 50 års åldern mitt på blanka dagen idag. Vafan är det frågan om liksom? Ännu sjukare är det när jag tänker tillbaka på förra årets nyårsafton när jag och Annie hamnade mitt i (som åskådare;-)) ett knivbråk mellan olika förortsgäng mitt inne på en Max hamburgarbar!

I lilla Kristianstad har jag på min höjd sett slagsmål och som tur är har jag personligen bara behövt brotta ner idioter. ”Aldrig behövt dra fram en tattarkniv eller hämta ett avsågat hagelgevär” vilket verkar lite vanligare i städer som Stockholm (och Brålanda Johan Broberg ?)

// Christian

Sveriges enda UCI race med internationellt deltagande är Scandinavian race.
En bana i centrala Uppsala som är som ett långt GP lopp över 15 varv med total distans på drygt 19 mil.
Jag var riktigt pepp inför loppet då jag haft en bättre och bättre känsla för varje dag som har gått senaste veckorna och loppet är en viktigt arena för oss, som Sveriges enda continentallag att visa upp oss på.

När väl starten gick och attackerna avlöste varandra kunde jag konstatera att jag hade några riktiga betongben som inte alls ville trampa fort. Därför var jag rätt glad över att jag inte kom med i dagens utbrytning då jag var väldigt osäker på min kapacitet för dagen.

Som tur var hade vi både Gingsjö och Olsson i gruppen och Gingsjö eller Djingis Khan som han numera också kallas, gjorde oss inte besvikna när han lyckades soloköra till mål och vinna!
Extra skoj att han fick vinna på nästan hemmaplan och med familjen på plats .

För egen del blev det att med Pölder, Lindau och lill Ludvigsson plocka attacker och kontrollera klungan.
Dock hann jag bli lite stressad när vi på sista varvet närmade oss utbrytningen med snabba steg och benen fortfarande var tunga.

Men på något sjukt sätt lyckades jag via ett bra uppdrag av Pölder och Ludvigsson att vinna klungspurten och blev då 10:a.

Tyvärr så gick 2 man på sista varvet som höll undan från mig och klungan med 1 sekund annars hade man förhoppningsvis fått något UCI poäng.

Jäkla märkligt det där att benen kan vara hur tunga som helst och jag håller på att bli avställd när det stundtals gick fort i klungan, och sen lyckas jag att kicka till med en bra spurt efter 19 mil… Som tur är i detta fallet, så är inte kroppen och dess signaler alltid logiska eller så lättolkade!

Annars var dagens bästa varje gång jag fick se Lindaus ansiktsuttryck sista timmen. Killen hade likt mig, stundtals inte världens bästa dag på jobbet…
Och varje gång jag såg hur mycket han slet skrattade jag för mig själv och tyckte det var roligt att inte vara ensam under isen på tävlingen och behöva gräva djupare än vanligt för att hålla en hygglig nivå iaf!
Tyvärr hittar jag inga Iphone smilisar på datorn, annars hade jag kunnat klicka upp några så ni kunde fått se Philips ansiktsuttryck;)



En värdig vinnare, Alexander Gingsjö.

// Christian