Blogg

För några veckor sedan fick jag frågan av Cecilia Isberg som jobbar på Kristianstadsbladet om att skriva en artikel om hur läget är, 6 månader efter. Eftersom det är väldigt svårt att få en artikel skriven på ett sätt där man håller med om allting och känner igen sig på allt, var jag först lite tveksam då jag förstod att de ville ha ett reportage, modell större.
Men samtidigt så visste jag att om det är någon som ska lyckas att formulera sig rätt och få till en riktigt bra artikel så är det Cecilia.

Eftersom artikeln fanns i en hälsobilaga till tidningen finns den ej på nätet, så ni får utläsa vad ni kan med mobilfotona.






















































































// Christian

Jag har nästan slutat att räkna hur länge jag har varit borta nu. Dagarna och veckorna rullar ju på som ingenting har hänt, om man tittar i backspegeln vill säga. Att vara närvarande och leva i nuet är att upplevda en tomhet som ej är mätbar i tid. Märkligt det där hur långsamt tiden går när man går igenom mindre roliga saker… och vad snabbt tiden har gått när man tittar bakåt. Motsägelsefullt, till viss del, men icke desto mindre sant.
Sen en månad tillbaka har jag börjat arbeta med en kille som heter Tobias Tufvesson som b.la. jobbar med B – BAT, Basic body awereness theraphy system.
Med detta jobbar vi bl.a. med mental träning genom kroppen med diverse övningar för att släppa på spänningarna och finna ett inre lugn. Bygger stabilitet från grunden för att hitta tillbaka enkelt sagt.
Från början har jag gått från dessa resonemangen, -jag ska fanimej fixa detta själv!
”Om jag lyckats träna sönder kroppen ska jag väl förf*n lyckas vila igång mig igen”.
Till, ”det kommer släppa en dag”. (hox pox sådär eller?!!!! Hur j*vla naiv är man egentligen?).

Men för en månad sen kände jag att om jag inte hittar någonting som kan hjälpa mig ur detta, kommer detta vara min framtida levnadssitution. Gå på konstant sparlåga… Möjligtvis något man önskar sin värsta ovän…
Så efter lite research och ett bra kontaktnät kom jag alltså i kontakt med Tobbe (To be sport, hälsa & life system). Efter fyra besök i Lönsboda(!), känner jag att jag har fått en del verktyg att jobba med för att kunna hitta en röd tråd i kämpandet i att komma tillbaka.

Jag tror mig veta varför jag 7 månader efter det tog stopp fortfarande inte har mer än 20% av ”gamla Christian”.  Jag är fortfarande för rastlös och har en enorm inre stress. Att befinna sig i nuet är något jag försökt fly, fram tills nu. Jag har via Tobbe och Göran Kenttä insett att jag inte kan fly verkligheten. De gånger jag gjort det, har jag alltid fått det i bagaget och varit allt mellan däckad till förstörd dagar till veckor efter jag tagit vatten över huvudet och trott att allt varit som innan…

Det är alltså där jag är idag.                           -Update slut-














// Christian

Jag har ej varit särskilt synlig någonstans senaste veckor och månaderna. Inte så jäkla konstigt när man går igenom sin livs största prövning fysiskt och psykiskt. Hade helst av allt velat fly från allting och kunna spola fram tiden till nästa kapitel.
Men att komma tillbaka från överträning/idrottslig utbrändhet är ingen quick fix har jag numera förstått.
Jag har hjälp att tillgå att hantera allting, men det är fortfarande några saker som jag kämpar mentalt med att hantera förutom allt annat då förstås…
Kan kanske låta som små petitesser. Men när man har och lägger ned hela sitt liv och själ på att försöka lyckas med mitt mål att bli en cyklist och spurtare av högsta klass, har jag extremt svårt att hantera när personers kommentarer direkt eller inidirekt når mig ryktesvägen –  ”hört att du slutat cykla, lagt cyklingen på hyllan eller någon liknande korkad formulering”.
Första gången jag hörde det var det som ett knytnävsslag i ansiktet där jag kände mig sjukt förolämpad och ett ifrågasättande av min identitet.  Mina neandertalare instinkter blossade upp direkt och om jag inte hade haft övervägande snälla hjärnceller hade jag mer än gärna avslutat den konversationen med en fin blåklocka.
Men faktum är att jag måste lära mig hantera situationer som dessa med för det är inget konstigt att snacket går. Lite förvrängning för varje gång mitt namn nämns så har man snart en helt ny historia som man måste avfärda på en social media.

Nedstående tweets bör läsas från botten och upp.













































// Christian