Clas Björling +det tysta stödet

Igår kväll spenderade jag 96 högkvalitativa minuter i telefonen med Clas Björling i andra ändan.
Clas har varit proffs triathlet och har i sin mycket framgångsrika karriär även haft en period (läs två år) av utbrändhet.
Trots att det varit olika anledningar till varför vi kört ned i diket så rejält bägge två, visade det sig att fantastiskt mycket av alla erfarenheter, processer, bearbetningar och perioder man går igenom var lika för oss. Vi kände igen oss i varandra och för första gången hade jag inte en tvedelad känsla när Clas berömde mig för att ha kommit långt i det mycket komplexa processen att bearbeta och programera om hjärnan. När jag förut har pratat med psykologer och ”förståsigpåare” och även då fått beröm för att ha kommit långt i processen, har jag efteråt nästan blivit knäckt av vetskapen ”att jag gör allting (det mesta) rätt, MEN ÄNDÅ BLIR JAG FAN INTE BÄTTRE”!!!!!
Men jag tror mig nu har hittat en plan för att finna en långsiktig väg tillbaka till ett hälsosamt, glädjefullt, motiverande och målinriktad liv igen.  Mer om den planen framöver.

Då jag normalt sett ej är särskilt aktiv på facebook tänkte jag att det kunde vara passande att ge en update om läget då jag vet att det är en del som frågar och är intresserade och det varit närmast radiotystnad i tre månader.
I alla fall postade jag en kort text (se bild nedan) kl 21 igår kväll och jag skulle aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få så mycket support!!!! När jag gick och la mig vid 23 hade 180 personer tryckt ”gilla” eller ”like” och 30 personer kommenterat.
Har aldrig varit någon som ”jagat likes på facebook”, men i detta fallet betydde alla dessa olika personers tysta stöd i form av likes så enormt mycket för mig. Jag blev ärligt talat väldigt tagen av alla olika personer som faktiskt uppenbarligen bryr sig om en, dels med satsningen men även personen Christian. För det är faktiskt där vi är idag, om ni förstår vad jag säger.
image1






























image2































När jag loggade in på facebook ikväll hade 270 personer ”gillat min update” och 50 personer kommenterat.
Vill återigen understryka att jag inte är någon som är beroende av likes för bekräftelse, men all support jag fick är numera printscreenat som ett ess i rockärmen när hopplösheten gör sig påmind.
Där fanns många guldklimpskommentarer som jag kommer bära med mig, men bilden som Björn Nordgaard från Höllviken CK la upp värmde faktiskt lite extra.

// Christian

[Twitter]