Kämpar på i det tysta

Känns som att jag har stått och trampat vatten i källaren i 5 veckor nu. Det är fruktansvärt jobbigt mentalt när inga framsteg händer på en sådan här tidsperiod. Ibland har jag mått så dåligt av detta att jag tvivlar på mig själv och att jag någonsin kommer tillbaka igen. Varken som cyklist eller människa. Andra gånger är den där ”på knappen” (tagga igång), bara en tanke bort. 
Får hoppas att jag kan försöka få upp huvudet lite igen och att det snart börjar hända lite framsteg. 

// Christian

1 Comment

  1. Jonas
    Jonas 07-07-2014

    Jag har suttit i samma sits som dig, deppa inte ihop det finns hopp ge det bara den tid som behövs.
    Vilade helt i 7-8 mån under denna tid var jag delvis lite deprimerad och funderade mer och mer på att sluta träna allt sög. Började därefter väldigt försiktigt med träningen, jag hade inga direkta mål utan var mest glad att kunna träna och sova ordentligt. Tränar jag för hårt kommer signaler ganska omgående om överträning, så lyssa på kropp och knopp. Det som är mest tråkigt är att man inte kan träna så mycket/hårt som man önskar.

[Twitter]