Blogg

VIVA LAS VEGAS!
Efter 270 körda mil var det dags för några avslutade dagar (trodde jag) i Las Vegas.
Jag hade sett fram emot Las Vegas sjukt mycket då jag hade tänkt spela en hel del poker (finansiera resan?) och vad jag har hört från främst pokerspelare, var att det skulle vara himmeln där…
Personligen var jag imponerad av staden. Dock  endast ca 24 timmar, sen var jag trött på pulsen som fanns där. Det var inte en storstadspuls likt New York. Snarare fick man en känsla av att befinna sig i ett enda stort nöjesfält. Folk som bor där måste befinna sig i en konstig bubbla? Jag trivdes i alla fall inte där även om vi hittade på en hel del skoj och fick ut så mycket kvalitet som vi kunde från de dagarna vi spenderade där.

Nu kommer återigen en bildkavalkad från de fyra dagarna i syndens stad.

























En av många fascinerande hotellbyggnader. För den som är intresserad av arkitektur måste Las Vegas Casino och hotell komplex vara rena drömmen att titta närmre på.

























Las Vegas by night

























Dagsutflykt till Hoover Dam.

























Mäktig konstruktion och såklart först och STÖRST. Everything is bigger in the states


















































De vet även hur man tillagar och röker kött på absolut bästa sätt. Detta stället hade istället för 30 olika sorters lösgodis, 30 olika sorters rökt kött som man plockade ihop i en påse och betalde för i Pounds.


















































Tyvärr har jag glömt vad denna butikskedja heter, men jag diggar den stort i alla fall. De har dels en amerikansk husmanskost restaurang och sen även massor av inredningssaker, kläder och livsmedel, allt med en country touch!

























Kan ni gissa vad vi är på för typ av evenemang nu? 10 poäng om ni tar det på första bilden…

























5 poäng om ni tar den nu… Det borde ni nästan om ni lägger ihop Ford pick up+cowboys+bbq+corn cob=…?































RODEO SÅKLART!!!

























15000 cowboys var på plats varje dag i 5 dagar för att se finalen av PBR, avslutningen av den professionella BULL RIDING serien i Amerika (både syd och nord). Om ni inte förstår, så var detta den absoluta höjdpunkten på hela resan för mig..  Jag har ju de senaste åren bokstavligt talat kärat ner mig rejält i Rodeo och då särskilt Bullriding. Det är faktiskt på den nivån att om jag hade hittat en finansiär så hade jag kunnat överväga att göra en satsning för att ta mig in i den amerikanska proffsligan där ca 40 personer finns med. Nationaliteterna bland dessa 40 personer är Amerikanare, kanadensare, mexikanare, brasilianare och en kille från Australien. Dock är det nog endast en tidsfråga innan Kina slår sig in där då de har utvecklat en egen PBR serie i Kina nu. 
Något förvånad var jag över att Brasilien (tyvärr) har de absolut bästa bull riders:na i världen just nu. Vad jag vet finns det hittills inte någon Svensk (möjligtvis svenskättling) som lyckats ta sig till toppen. Hoppas ni la märke till hittils…
Nä nu ska jag inte sväva iväg i hybris drömmarnas värld, för antagligen kommer detta få stanna vid en pojkdröm..
Men faktum är att jag är ganska övertygad om att jag har rätt bra skills på att sitta på en ”bucking bull”.
Fråga mig inte varför jag har utvecklat denna övertygelsen… men kombinationerna cyklist, f.d. kraschkung, ridit på grisar och hästar har gjort att jag har en jäkligt bra balans och för att klara av de magiska 8 sekundrarna som krävs för att få höga poäng måste man ha en sjujävlig balans, styrka, idioti och mod. Och alla som känner mig skulle nog kunna skriva under att jag besitter de fyra ”fantastiska egenskaperna” :-).

SDC11210
TITTA PÅ VIDEON SÅ FATTAR NI VAD JAG TALAR OM!!!

























När vi ändå har comboy temat uppe kan jag ju passa på att visa hur en Western Store ser ut när man går bort till sko (boots) avdelningen.

























Och som avslutning på två fantastiska veckor ihop med Pölder i USA är återigen en matbild passande!

Om det blir en avslutning på USA äventyret( i dess rätta benämning) återstår att se. Jag checkar i alla fall ut från www nätet en vecka och jag hoppas att ni alla, oavsett politiskt åsikt och hur många ni har vält i klungan får ett gott nytt år och en trevlig nyårsafton. För egen del är jag övertygad om att 2015 kommer bli långt mycket bättre än 2014.

Ta hand om er då livet är för kort, orättvisst och oberäkneligt. Nyligen gick en väldigt god vän till mig och tillika cykel kompis senaste 13 åren bort. Han somnade in under nattsömnen och jag har fortfarande extremt svårt att förstå eller acceptera att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Drygt 40 år gammal och med första barnet bara veckor bor….
Alla tankar till hans käraste som även hon är en fin vän till familjen.

// Christian

Dags att ta och dokumentera ned en del av USA resan med Pölder. Blir mycket bilder och desto mindre röd tråd:)

Efter att ha landat i L.A. hämtade vi ut en hyrbil från Sixt och efter lite diskussion fick vi ut en mycket trevligare bil än vi hade bokat, men för samma pengar. Tur stavas sånt.
Robban är min motsats i en hel del, såsom att tänka efter före han agerar och inte lika hetsig som mig med bilkörning eller om det hettar till. För hetta till gjorde det redan första kvällen! Robbans snälla bilkörning gjorde sig inte riktigt i Los Angeles som var en helt galen stad att köra i!!! I alla fall fick vi action redan efter en halvtimmes bilkörning då vi blev påkörda bakifrån/sidan i en korsning av en galen bilist. Efter att vi lyckats komma bort från körbanan var det alltså dags att reda ut vad fan det var för fel på bilen bakom, och för att undvika att låta kränkande kan jag ju inte påstå att deras körstil berodde på deras läggning eller jobb, men i all fall så från den andra bilen hoppade det ut en ”bordellmamma” och en transvestit som var längre än Robban(!!!).
Bak i bilen satt en lite generad kille som visst skulle haft lite kul…
Vi blev ganska chockade men som tur var löste sig allting på ett bra sätt tack vare att bägge hade försäkringar och därmed kunde man sätta CHECK på att ha varit med om att krocka i USA. Fast den där krockCHECKEN borde ha kommit redan 2011 när Jonas Ahlstrand inom loppet av en kvart var nära att krocka hyrbilen två gånger. Preskriptionstiden har gått ut nu Jonas






















                                                                  Högklackat gjorde sig inte riktigt på en kille…
























Fick även bli en match med L.A. Kings, Man får ju passa på när det ges tillfälle.

























Den där överskattade plåtskylten syns där borta på berget…


























Vissa dagar var sämre än andra. Tur då att man har en så pass bra kompis som fixar en permobil när man inte själv orkade gå.


























BÄSTA ”GODISET”!!!!


























En av de kändaste och FINASTE vägarna att cykla på i San Fransisco. Nu kom vi iofs körandes i bil, men det var inte så pjåkigt det heller… Solnedgång över Stilla havet. Vägen är den enkelriktade som man kan köra ned från utsiktsplatsen för Golden Gate bron.

























Open Style, No Limit. Det är min och Robbans melodi när det gäller mat. Förutom att det ska smaka gott så måste man ju få äta mycket. Finns ju inget värre än att äta på fina resturanger och man tvingas grunda med en rejäl köttbit eller springa ut till en korvkiosk mellan alla små rätter.

























Vi tycker ju även om att testa nytt så på förra bilden var vi på ett indiskt ställe och här är vi i Chinatown i SF där man fick rätt mycket mat för 6 dollar.

























Robban mådde ganska dåligt här, men det var ingenting vad han skulle komma att må senare….
På denna resturangen som heter Home Town Buffet fanns det så många olika maträtter att vi tvingades att köra Warrior diet (endast en måltid om dagen) och jag är ganska säker på att vi bägge slog nya kalorirekord då vi åt 5 tallrikar mat och avslutade med 6-7 efterrätter och kaffe.
Roligast var ändå att vi var de smalaste där inne och ett äldre svart par påpekade för oss att vi kommer bli väldigt feta samtidigt som hon inte fattade hur vi kunde ”vara så smala”.

























Min faster bodde ett år i Petaluma, strax norr om San Fransisco och har fortfarande kvar sina vänner där och amerikanare är ju fantastiskt gästfrivänliga så ett par nätter kunde sparas in samtidigt som vi fick träffa och samtala med väldigt trevliga personer!

























Jag och Robban är specialister på att klara av att resa exklusivt (med våra mått mätt), på en sjukt bra budget!!
Skulle faktiskt vilja påstå att vi är så pass skillade att vi hade kunnat ge ut en handbok för den som vill klara en maxad 2 veckors USA resa på 10000kr. Fast det är klart… då krävs det ju att man inte är lika Svensson bekväm och äter enligt tallriksmodellen utan är beredd på att fasta, köra warrior diet, göra potentiella affärer längs vägen och när hotellen är för dyra eller de helt enkelt inte finns, som här i Yosemite National Park, där vi körde långt ut på en grusväg i ingenmansland och sov i bilen.

























Hur man överlever en natt i en bil i USA? Sömnpiller och en kökskniv (till att dela vattenmeloner såklart ).
Denna gången var det faktiskt rent ut sagt lite mysigt att sova i bilen nu när man hade sällskap. Sist jag gjorde det var ju i våras och då också i Yosemite, fast då var jag så jäkla livrädd och paranoid då jag hade mött några lite halvläskiga personer körandes förbi i bil precis innan det blev mörkt. Då vaknade jag flera gånger för att säkerställa att ingen stod utanför i mörkret och tittade in…

























Jag vaknade utsövd men Robban verkade lite sliten när han tog en morgon Selfie

























Yosemite. En av mina absoluta favoritplatser här på jorden.

























Här mådde man!! För den som känner mig, är detta nog den enda bilden man ser på mig där jag har ”så färgglada kläder på mig”. Den där Tommy Hilfinger jackan kom jag förresten över för 7 dollar på Macys superfynd hörna. I en annan Macys affärer visade den sig kosta 100 dollar.

























Tunnelview! Robban som var lite svårövertalad att tillbringa en ”massa dyrbar tid ute i skogen” ändrade sig ganska fort när han fick uppleva riktigt skog och inte en svensk gran eller ännu värre, tallskogsplantering. Min hälsa tillät mig inte att vandra i Yosemite denna gången, men Robban fick återge och visa bilderna han tog från sin halvdags tur som han var ute på.

                                         Volvon gick fantistiskt fint och för 4200kr var det helt galet prisvärt, särskilt eftersom vi körde 400 mil på de två veckorna. Tur att vi fick XC modellen för vi kände knappt av när vi krockade första dagen och i Yosemite blev det lite off road körning med för min del.

























Lämnade Sierra Nevada för att köra syd ost.

























Tack vare att vi hade lite tur när vi pratade med lokalbefolkningen lyckades vi hitta en undangömd skatt som låg mitt ute i ingenstans med zero skyltar eller vägbeskrivning.  


















































Rena rama SPA behandlingen. Verkligen ett undangömt guldkorn som man knappt ens hittar på google. Kan ge vägbeskrivning till dig om du vill dit och är i trakterna av östra Sierra Nevada.

Första veckan i USA är slut och del två bör komma i mellandagarna.

God jul!!

// Christian

Igår kväll spenderade jag 96 högkvalitativa minuter i telefonen med Clas Björling i andra ändan.
Clas har varit proffs triathlet och har i sin mycket framgångsrika karriär även haft en period (läs två år) av utbrändhet.
Trots att det varit olika anledningar till varför vi kört ned i diket så rejält bägge två, visade det sig att fantastiskt mycket av alla erfarenheter, processer, bearbetningar och perioder man går igenom var lika för oss. Vi kände igen oss i varandra och för första gången hade jag inte en tvedelad känsla när Clas berömde mig för att ha kommit långt i det mycket komplexa processen att bearbeta och programera om hjärnan. När jag förut har pratat med psykologer och ”förståsigpåare” och även då fått beröm för att ha kommit långt i processen, har jag efteråt nästan blivit knäckt av vetskapen ”att jag gör allting (det mesta) rätt, MEN ÄNDÅ BLIR JAG FAN INTE BÄTTRE”!!!!!
Men jag tror mig nu har hittat en plan för att finna en långsiktig väg tillbaka till ett hälsosamt, glädjefullt, motiverande och målinriktad liv igen.  Mer om den planen framöver.

Då jag normalt sett ej är särskilt aktiv på facebook tänkte jag att det kunde vara passande att ge en update om läget då jag vet att det är en del som frågar och är intresserade och det varit närmast radiotystnad i tre månader.
I alla fall postade jag en kort text (se bild nedan) kl 21 igår kväll och jag skulle aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få så mycket support!!!! När jag gick och la mig vid 23 hade 180 personer tryckt ”gilla” eller ”like” och 30 personer kommenterat.
Har aldrig varit någon som ”jagat likes på facebook”, men i detta fallet betydde alla dessa olika personers tysta stöd i form av likes så enormt mycket för mig. Jag blev ärligt talat väldigt tagen av alla olika personer som faktiskt uppenbarligen bryr sig om en, dels med satsningen men även personen Christian. För det är faktiskt där vi är idag, om ni förstår vad jag säger.































































När jag loggade in på facebook ikväll hade 270 personer ”gillat min update” och 50 personer kommenterat.
Vill återigen understryka att jag inte är någon som är beroende av likes för bekräftelse, men all support jag fick är numera printscreenat som ett ess i rockärmen när hopplösheten gör sig påmind.
Där fanns många guldklimpskommentarer som jag kommer bära med mig, men bilden som Björn Nordgaard från Höllviken CK la upp värmde faktiskt lite extra.

// Christian