Hur går det egentligen?

No Twitter Messages.

Jag hade det fantastiskt bra i Florida. Det var verkligen ett smart drag att åka dit.
Jag kunde helt koppla bort allt vad cykling och träning hette och istället fokusera på att må bra och vila upp kropp och huvud. Miljöskiften ger bra effekt när man är sliten!
När jag kom hem från USA i början av april, var huvudet väldigt motiverad och jag mådde bra. Kroppen var jag även tillfreds med. Allt kändes bra och träningen skulle smygas igång igen.
Jag hann inte mer än köra några få träningspass och vara lite mer aktiv i vardagslivet innan jag kände hur kroppen sakta protesterade igen. Jag kunde genomföra de flesta passen men kände för varje dag som gick hur jag gick ner mig för varje belastning jag la på kroppen. Nästan noll återhämtning och jag förstod ganska snabbt att jag inte är på banan igen.

Jag fick kontakt med Göran Kenttä, Sveriges utan tvekan bästa forskare och kunnigaste inom ämnet återhämtning och överträning. Göran har skrivit flertalet böcker i detta ämnet och arbetar inom SOK, RF och flertalet förbund.
Jag fick berätta min historia med alla symtom jag upplevt/upplever. För honom var det inget snack om saken. Jag har en överträning och detta har han sett på många elitidrottare förr som är väldigt drivna, vill mycket och är duktiga på att antingen tåla smärta eller stänga av kroppens smärtsignaler.
Göran hjälper mig numera och hans första råd var totalvila 4 veckor (3 till), för att sedan se hur kroppen är återhämtad där vi utgår från min känsla, puls och en skattningsskala.

Detta trodde jag aldrig skulle hända… men har nu förstått och accepterat även denna sits. Göran har förklarat för mig att från där jag befinner mig nu, går det inte att ta några genvägar. Genvägar kommer bara bli senvägar i form av bakslag.
Vila, vila, vila, försöka må så bra man kan och försöka undvika all form av stress är receptet för att bli återhämtad och komma tillbaka på rätt spår igen.

För er som har koll på pulsen, kan jag berätta och låta er göra ett eget experiment.
Jag har normalt en vilopuls under 40slag/min. Nu har jag runt 50 slag/min och när jag sedan reser mig från sängen skenar pulsen direkt över 100 slag/min och det tar flera minuter innan den går ner ordentligt igen.
Om jag varit frisk, hade pulsen gått upp till ca 70-80 slag och därefter sjunkit snabbare också.

Jag har fått mycket stöd och folk har hört av sig och berättat om liknande erfarenheter fast oftast då arbetsrelaterat, så jag har förstått att detta är vanligare än man kanske tror.
I början var jag lite orolig på hur mina sponsorer skulle reagera på min situation och jag var rädd för att de skulle vilja dra sig ur. Men det har faktiskt varit precis det omvända!
Har fått mycket stöd och förståelse och det är jag evigt tacksam för.
Det hade varit extremt tufft mentalt om jag känt att de inte haft förtroende för mig.
Laget, Team Giant Shimano är som tur är också förstående och har accepterat min situation.

Jag har insett att första halvan av säsongen är körd och det är faktiskt en lättnad då jag antagligen slipper någon inre form av stress nu. Jag har dock målbilden fortsatt kvar och min tävlings vilja och vinnarinstinkt sitter för djupt rotad för att detta ska bli något som tar kål på mig.

Där har vi en uppdatering på min situation nu.

Take care,

// Christian

    No Twitter Messages.