Följ mig på twitter

CHRISTIAN OM LIVET SOM PROFESSIONELL CYKLIST

  • Ett stort tomrum i livet

    Älskade morfar, Åke Brenner lämnade oss för drygt en vecka sedan. Han drabbades av en massiv hjärtinfarkt (efter valresultatet?, Nej skämt är inte rätt tidpunkt) och då han har haft ett svagt hjärta blev det för mycket efter att ha kämpat emot länge.
    Min morfar (och mormor!!) har alltid stått mig extremt nära. De har ju faktiskt varit mina extra föräldrar och alltid ställt upp som ens bästa kompisar. Deras hjälp har varit ovärderlig då mamma och pappa alltid har jobbat så mycket och även behövt ha avlastning från tre konstant rastlösa, bråkandes och brottandes söner.
    I och med att de har en villa i Vä och både mormor och morfar är och var väldigt pedagogiskt lagda och med en stor allmänbildning har jag liksom mina två äldre brödrar spenderat varje eftermiddag efter skolan med den obligatoriska eftermiddagsfikat och läxhjälp. På senare år, när skoltiden var över har jag varit på besök så ofta jag har kunnat och ätit lunch, fikat och samtalat och haft utvecklande diskussioner med dem. 
    Morfar var en väldigt fin man som var omtyckt av alla. Antagligen för att han var så jordnära och intresserad av personer. Hans respekterande sätt gjorde honom omtyckt bland allt folk och han var lika populär bland bönderna där han hade sina rötter som hos SAAB kunderna då han sålde SAAB bilar i Kristianstad.

    Ifjol när morfar fyllde 90 år hjälpte jag honom att komma upp på cykeln igen. En önskan han haft efter många års frånvaro från sin militärcykel. Efter att ha hjälpt honom upp och hållit honom i midja/rygg kunde jag släppa honom och låta han trampa och balansera själv. Ett glädjefyllt minne som jag kommer att bära med mig för evigt.
    bild(3)
























    Morfar var väldigt väldigt intresserad av min cykelkarriär och följde mig intensivt. Han följde cyclesport.se och andra cykelsidor för att hålla sig uppdaterad. Även fast att det ibland kunde bli lite för många namn att hålla reda på med tävlingar varje helg och nytt motstånd ville han ändå höra hur det gått mot/för Benny Sonesson, Tobias Ludvigsson, Pölder Fredrik Olofsson, Hanna Nilsson och Malin Rydlund.

    För att vara så gammal var det imponerande av honom att hantera sms, mejl, Skype och att kunna surfa på internet. Tack vare hans teknikkunskaper hade vi konstant kontakt via sms och Skype när jag befann mig utomlands.
    Det var härligt och betydde väldigt mycket för mig att få prata med morfar (och mormor) och kunna se de via webbkameran när jag befann mig utomlands.
    bild(4)





















    Jag är så oerhört tacksam för att jag fått spendera så mycket tid ihop med mina fantastiska morföräldrar. De har utan tvekan format mig och bidragit till att få fram mina positiva sidor. Fast en del saker lyckades de aldrig rubba från mig. Som deras uppmaningar att jag skulle ta det lungt och inte vara så galen/göra något dumt ( i deras ögon sett, i mina var det antagligen det bästa för att maximera min drog, adrenalinet).

    Att det gick relativt snabbt i slutet var skönt för oss alla även fast jag har svårt att riktigt acceptera eller inse faktum. Än idag, när jag skriver denna minnestext kan jag ej opåverkad skriva något om dig utan att falla i gråt. Men jag antar att det är en del i sorgeprocessen att acceptera att du lämnat oss.
    Tack för allting älskade morfar.

    // Christian

  • En väldigt bra artikel

    För några veckor sedan fick jag frågan av Cecilia Isberg som jobbar på Kristianstadsbladet om att skriva en artikel om hur läget är, 6 månader efter. Eftersom det är väldigt svårt att få en artikel skriven på ett sätt där man håller med om allting och känner igen sig på allt, var jag först lite tveksam då jag förstod att de ville ha ett reportage, modell större.
    Men samtidigt så visste jag att om det är någon som ska lyckas att formulera sig rätt och få till en riktigt bra artikel så är det Cecilia.

    Eftersom artikeln fanns i en hälsobilaga till tidningen finns den ej på nätet, så ni får utläsa vad ni kan med mobilfotona.
    bild 3




























    bild 2


















    bild 1





































    // Christian

  • Jobba med det mentala, genom kroppen

    Jag har nästan slutat att räkna hur länge jag har varit borta nu. Dagarna och veckorna rullar ju på som ingenting har hänt, om man tittar i backspegeln vill säga. Att vara närvarande och leva i nuet är att upplevda en tomhet som ej är mätbar i tid. Märkligt det där hur långsamt tiden går när man går igenom mindre roliga saker… och vad snabbt tiden har gått när man tittar bakåt. Motsägelsefullt, till viss del, men icke desto mindre sant.
    Sen en månad tillbaka har jag börjat arbeta med en kille som heter Tobias Tufvesson som b.la. jobbar med B – BAT, Basic body awereness theraphy system.
    Med detta jobbar vi bl.a. med mental träning genom kroppen med diverse övningar för att släppa på spänningarna och finna ett inre lugn. Bygger stabilitet från grunden för att hitta tillbaka enkelt sagt.
    Från början har jag gått från dessa resonemangen, -jag ska fanimej fixa detta själv!
    Om jag lyckats träna sönder kroppen ska jag väl förf*n lyckas vila igång mig igen.
    Till, ”det kommer släppa en dag”. (hox pox sådär eller?!!!! Hur j*vla naiv är man egentligen?).

    Men för en månad sen kände jag att om jag inte hittar någonting som kan hjälpa mig ur detta, kommer detta vara min framtida levnadssitution. Gå på konstant sparlåga… Möjligtvis något man önskar sin värsta ovän…
    Så efter lite research och ett bra kontaktnät kom jag alltså i kontakt med Tobbe (To be sport, hälsa & life system). Efter fyra besök i Lönsboda(!), känner jag att jag har fått en del verktyg att jobba med för att kunna hitta en röd tråd i kämpandet i att komma tillbaka.

    Jag tror mig veta varför jag 7 månader efter det tog stopp fortfarande inte har mer än 20% av ”gamla Christian”.  Jag är fortfarande för rastlös och har en enorm inre stress. Att befinna sig i nuet är något jag försökt fly, fram tills nu. Jag har via Tobbe och Göran Kenttä insett att jag inte kan fly verkligheten. De gånger jag gjort det, har jag alltid fått det i bagaget och varit allt mellan däckad till förstörd dagar till veckor efter jag tagit vatten över huvudet och trott att allt varit som innan…IMG_5765

    Det är alltså där jag är idag.                           -Update slut-














    // Christian

Page 1 of 4812345»102030...Last »

cb_skane_920

  • @TourDeJose @alo_oficial
  • Christian Bertilsson wins in Södra Sandby, and since it is all about team effort, Linus Dahlberg is second!
  • @BertilssonChri wins the bunch sprint.