Efter vår grymma inledning var det nu på etapp tre, dags att försvara den gula tröjan som satt på Mackan.
Dagens utbrytning kom inte iväg förren efter 6 mil. Tävlingen satte sig faktiskt redan efter 3 mil, men då kom Baku Synergy energy (Azerbaijans statliga cykellag, likt Kazakstans Astana) cyklandes ute i gruset (stäppen?!) och jagade som några galningar för att komma ikapp och bilda en ny grupp.

När 5 man fått lucka gjorde Pölder, Ekh, Åbom och Landström ett riktigt imponerande slitjobb i att hämta in gruppen som hade som mest nästan 4min. När man gör ett sånt jobb, som att kontrollera hela etappen. Då får man respekt av andra cyklister och lag, vilket vi också fick.
Tyvärr så passade inte avslutningsvarvet mig perfekt så jag var lite för trött och blev tionde man i spurten.
BCT roadbook är helt OK. Men däremot är deras höjdprofiler inget att lita på. Fick vi erfara.
Etapp två såg ut att vara mer kuperad än etapp 3. Då innehöll etapp två endast 370 höjdmeter.
Etapp tre innehöll 1145 höjdmeter och majoriteten av dom fanns på avslutningsvarvet. 
Vi tappade den gula ledartröjan då de har ett bonussystem här med bonussekunder på spurtpris och även topp tre i mål.
Men istället fick Mackan ta på sig den vita ungdomströjan.

Etapp 4 blev nog hårdare än de flesta hade räknat med.
Det blåste en del och landskapet bjöd in till körning vilket resulterade i drygt 48 i snitt första 2 timmarna.
Tyvärr var det inte Hollänsk kantvindskörning där det spricker överallt och blir luckor i fältet, utan här var det det inte lika hårt, vilket gör att det blir attacker bakifrån med större grupper som går iväg. 
Jag hade riktigt fina kantvindsben och tog så mycket jag orkade första 10 milen. 
Antagligen var det också anledningen till jag hade krampkänningar i backarna sista timmen. 
Tyvärr försvann där även några baktankar på att kanske kunna köra bra i totalen då jag kom i mål med klungan, många minuter efter segraren. Men det gör inte så mycket. Det är etappsegrar jag är ute efter och än finns det förhoppningsvis två bra chanser att kunna göra resultat på i Litauen.

Dag 5 är inte etapp fem utan faktiskt en vilodag.
Detta för att det är ” en röd dag”, då de firar att de bildade den mänskliga kedjan av människor som höll i handen från Tallinn till Riga för att visa sin enade front med Sovjet just denna dagen fast för 14 år sedan.
För oss är det en resa från Lettland och in i Litauen som tar oss 3h.
De andra ska ut och rulla i eftermiddag, men jag mår nog bäst av att vila för att förbättra hälsan ännu lite till och dessutom försöka få ordning på de där besvärliga sadelsåren.

Men laddad inför sista två etapperna, det är jag !!!!


// Christian

Mot alla odds kom jag till start i måndags.
Normalt sett när jag blir sjuk är jag alltid borta mellan 1-2 veckor. Men då är det också alltid en virusinfektin i halsen och det är inte så lätt att bli av med då antibiotikan sällan biter på virus.
Denna gången verkade det dock ha varit en bakteriell infektion eftersom jag efter att ha påbörjat en tredagars antibiotikakur kunde komma till start i måndags. 
Tilläggas kan att jag var långt ifrån frisk men jag vill absolut inte missa denna tävlingen då formen är god och detta antagligen är sista är UCI loppet jag kör i år.

Jag startade med förhoppning att ta mig runt och återhämta mig bättre till nästkommande etapper.
Jag mådde bättre än förväntat inledningsvis men hade lite lätt feber sista 90 minutrarna och mådde riktigt dåligt när pulsen var hög.
Dock kunde jag ge lite gas på platten utan några större bekymmer.
”Tyvärr” höll en 14 manna grupp till mål med några hundra meters marginal. Där bakom kunde jag faktiskt vinna klungspurten.
Som tur var hade vi ialf Marcus Fåglum Karlsson med i gruppen och han cyklade in på en bra femteplats.
Men det var synd att turkarna klöddade till det med inkörningen sista milen. Känns lite sådär att spurta om en 15:e plats när man vill stå överst på pallen när det är spurtetapper.

Natten till tisdag så återhämtade jag mig lite mer och febern som jag hade försvann. Dock går inte maskineriet helt rent.
Hosta, snorighet och inte toppfräsch, men det viktiga är att jag inte har halsont eller feber!

När vi väl kom igång och påbörjade de 194 km så blev det en ganska kontrollerad resa efter en attackfylld inledning. Cykelcross gänget kontrollerade det ihop med Katushas conti/farmarlag. 
Eftersom vi inte visste exakt hur målgången var mer än att det skulle vara tekniskt, uppför och brant så bestämde vi oss för att köra för Fåglum då min hälsostatus också går lite i vågor.
Efter grym lagkörning tog jag hand om Mackan sista fem kilometrarna och höll han uppe och efter ”väggen”, den branta backen vid 3km kvar låg vi stabilt runt 6-7 hjul.
När sista tekniska klättringen började låg vi långt fram och halvvägs kvar, med kanske 500-600m kvar gick jag upp i spets med Mackan på hjul och körde.
Eftersom det regnade så kraftigt och gick uppför var detta bästa sättet att hålla oss utanför trubbel. 
När vi började närma oss mål var det dock bara 2 cykelcrossare från BKCP – Powerplus som kom ikapp och drog ifrån mig med 150 m kvar. Föga oväntande… Men tredjeplatsen lyckades jag hålla i mål och bakom mig spurtade Mackan i mål på en fjärdeplats!
Oerhört skönt att få en podiumplats på ett UCI lopp i år! 
Och riktigt skoj att vi i laget kunde bädda för att Mackan nu sitter med den gula ledartröjan!
Som ska försvaras med allt vad vi orkar och kan! Dessutom väntas det förhoppningsvis bli spurt idag

Vi hörs, nu ska jag tugga halstabletter, painkillers och taggtråd om vartannat.

http://www.procyclingstats.com/race/Baltic_Chain_Tour_2013_Stage_2_Viljandi
http://balticchaintour.com/

// Christian

Tack vare bra körning och resultaten vi gjorde på Tour of Estonia i våras så fick laget en inbjudan till Baltic Chain Tour som är en UCI 2.2 som går från Lahti i Finland ner till Vilnius i Litauen via Estland och Lettland. Tyvärr så visade det sig att denna tävlingen krockade med Tour de Fjords i Norge som är ett etapplopp med mer än 100 höjdmeter.
Så eftersom laget prioriterade Fjords lyckades jag och vår sportdirre Gabriella Ekström (ja författaren!), med hjälp av PHC Mattias Reck styra upp så att vårt lag ger över inbjudan så att vi kan köra som landslag och därmed ta in duktiga cyklister från andra klubbar.
För jag kör ju mycket hellre ett plattrace än ett race med fjälltoppar
Tyvärr är förbundet inte det rikaste så resan är helt finansierad av oss som ska tävla.
Det visar lite av drivkraften som vi satsande cyklister har. Även om vi inte har särskilt mycket pengar, så skrapar vi på botten för att få möjlighet att tävla och spänna musklerna på bra tävlingar.
Om allt nu går som det ska så bör vi ju faktiskt kunna köra in några laxar som förhoppningsvis kan finansiera resan som kostar 15-20 tusen för oss alla.

Till start kommer dessa cyklister.
Jag & Robert Pölder Teampeople4You, Johan Landström Motala, Henrik Åbom & Markus Fåglum Karlsson Falköping och Anders Ekh Refero.
Ett riktigt starkt lag!
Sex etapper ska köras och det förväntas bli både kantvind och klungspurter.
Min form är fortsatt väldigt bra, så jag har höga förhoppningar på mig själv.
MEN Tyvärr fick jag halsont igår morse, på tågresan upp mot Stockholm flög bara något skit på mig. SÅ jävla typiskt!
Men tack vare ett eget medicinskåp har jag i alla fall lyckats minimera halsontet och idag är jag faktiskt bättre.
Maximal otur men jag hoppas att min hälsa förbättras ännu mer till imorgon så att jag kan komma till start imorgon och försöka överleva morgondagen.

Baltländerna och dess organisation runt tävlingar brukar vara förvånansvärt bra.
Likaså dess rapportering, resultatlista och uppdatering av hemsidan så om ni vill hålla koll på mig/oss så gå in på www.balticchaintour.com

// Christian