Saxat från twitter

Jag har ej varit särskilt synlig någonstans senaste veckor och månaderna. Inte så jäkla konstigt när man går igenom sin livs största prövning fysiskt och psykiskt. Hade helst av allt velat fly från allting och kunna spola fram tiden till nästa kapitel.
Men att komma tillbaka från överträning/idrottslig utbrändhet är ingen quick fix har jag numera förstått.
Jag har hjälp att tillgå att hantera allting, men det är fortfarande några saker som jag kämpar mentalt med att hantera förutom allt annat då förstås…
Kan kanske låta som små petitesser. Men när man har och lägger ned hela sitt liv och själ på att försöka lyckas med mitt mål att bli en cyklist och spurtare av högsta klass, har jag extremt svårt att hantera när personers kommentarer direkt eller inidirekt når mig ryktesvägen –  ”hört att du slutat cykla, lagt cyklingen på hyllan eller någon liknande korkad formulering”.
Första gången jag hörde det var det som ett knytnävsslag i ansiktet där jag kände mig sjukt förolämpad och ett ifrågasättande av min identitet.  Mina neandertalare instinkter blossade upp direkt och om jag inte hade haft övervägande snälla hjärnceller hade jag mer än gärna avslutat den konversationen med en fin blåklocka.
Men faktum är att jag måste lära mig hantera situationer som dessa med för det är inget konstigt att snacket går. Lite förvrängning för varje gång mitt namn nämns så har man snart en helt ny historia som man måste avfärda på en social media.

Nedstående tweets bör läsas från botten och upp.













































// Christian