Sveriges enda UCI race med internationellt deltagande är Scandinavian race.
En bana i centrala Uppsala som är som ett långt GP lopp över 15 varv med total distans på drygt 19 mil.
Jag var riktigt pepp inför loppet då jag haft en bättre och bättre känsla för varje dag som har gått senaste veckorna och loppet är en viktigt arena för oss, som Sveriges enda continentallag att visa upp oss på.
När väl starten gick och attackerna avlöste varandra kunde jag konstatera att jag hade några riktiga betongben som inte alls ville trampa fort. Därför var jag rätt glad över att jag inte kom med i dagens utbrytning då jag var väldigt osäker på min kapacitet för dagen.
Som tur var hade vi både Gingsjö och Olsson i gruppen och Gingsjö eller Djingis Khan som han numera också kallas, gjorde oss inte besvikna när han lyckades soloköra till mål och vinna!
Extra skoj att han fick vinna på nästan hemmaplan och med familjen på plats .
För egen del blev det att med Pölder, Lindau och lill Ludvigsson plocka attacker och kontrollera klungan.
Dock hann jag bli lite stressad när vi på sista varvet närmade oss utbrytningen med snabba steg och benen fortfarande var tunga.
Men på något sjukt sätt lyckades jag via ett bra uppdrag av Pölder och Ludvigsson att vinna klungspurten och blev då 10:a.
Tyvärr så gick 2 man på sista varvet som höll undan från mig och klungan med 1 sekund annars hade man förhoppningsvis fått något UCI poäng.
Jäkla märkligt det där att benen kan vara hur tunga som helst och jag håller på att bli avställd när det stundtals gick fort i klungan, och sen lyckas jag att kicka till med en bra spurt efter 19 mil… Som tur är i detta fallet, så är inte kroppen och dess signaler alltid logiska eller så lättolkade!
Annars var dagens bästa varje gång jag fick se Lindaus ansiktsuttryck sista timmen. Killen hade likt mig, stundtals inte världens bästa dag på jobbet…
Och varje gång jag såg hur mycket han slet skrattade jag för mig själv och tyckte det var roligt att inte vara ensam under isen på tävlingen och behöva gräva djupare än vanligt för att hålla en hygglig nivå iaf!
Tyvärr hittar jag inga Iphone smilisar på datorn, annars hade jag kunnat klicka upp några så ni kunde fått se Philips ansiktsuttryck;)
En värdig vinnare, Alexander Gingsjö.
// Christian